En pil av silverstänk landar i Längtans blå lagun

svallvågorna andas flämtar

mot hettans röda klippor



medvetandet står

i stram givakt

målar ett växande

svart kors

på himmelen



klättrar på regnbågen mot ljuset

fastnar mellan färgerna

skriker

rött blått

grönt silver

gult ambra...!

en vit duva bygger bo

i min utsträckta hand

här blir jag nog hängande

i tusen år...



ur svarta djupen stiger gröna siréner

på trappor av ådrat gnistrande glas

flätar mitt hjärtas röda kammare

med svart salt tång


reflexerna andas genom Själens fönster

som silverdroppar faller de

i det svarta kupade glaset

när de nått randen

faller de

faller

fall

er



mina läppar dricker

såriga av törst

saltet

bildar

regnbåghinna

av vita kristaller



jag ligger stilla

ödmjuk

på stranden

bland de andra

multnande vraken



Havet jäser andas

sväller

tungt

svart

obevekligt



hettan i mitt bröst

blir en sol

förtätas

strålar

glöder

blöder



och Han sade...

varde Ljus...

och jag blev Ljus...



Amen...