Det kom som en käftsmäll på posten

Insikten, realisationen, den slutgiltiga förståelsen av dina ord och vad som hade hänt

Jag satt i mitt vardagsrum där det enda ljuset som fanns där i natten var TVn som skvalade en massa nonsens i någon nattlig komedi

Där satt jag i sömnlöshet och stirrade på ingenting

Då slog det mig vad som hände i min värld

Den vittrade sakta sönder runtomkring mig
Du var borta, du skulle aldrig återvända till mig
Du skulle finnas nära, men aldrig vara min igen

Någonsin



Jag hade levt på hoppet in i det sista att en dag, om jag blev bättre, om jag ändrade mig, om jag blev som du ville ha mig
Då, då skulle det kunna bli du och jag igen! Ännu en gång dansande i galenskap och passion!

Sen öppnade du munnen och spydde ut de orden som kom krälande till mig denna natt
I stunden då du sa dem så insåg jag inte vad det betydde då jag inte ville förstå
Men denna ödesnatt så kom orden och dräpte mitt hopp

Trådarna sliter och drar, de nöts, vissa går av medans andra lämnas sargade

Jag känner hur en del av mitt hjärta svärtas,
Mitt hopp rinner ner på golvet och sipprar ner till grannen




Jag sitter där i soffan, i ljuset från min TV och känner tomheten fylla upp min själ