Blåvingetrast med en stämma av guld du ryttlar i sommarens tält högt över slättens saffransgula fält mot Himlens azurblå sköld Du dansar du drillar med silverklocketon över kyrka över äng över sjö när solen rodnar längs strandlinjens zon och flammar ner i Havet för att dö Aftonen smyger med en bris så sval för att svalka Din solbruna kind där Du sitter i bersån i en lövkojesal av dofter så berusad så blind Ditt honungsgula hår med en gloria en färg en sötma av strandråg och Hav det går en stöt genom rygg och märg när en blick av Blåeld Du gav Jag söker Din fylliga fruktiga mun som lyser i skuggan så röd och Pendeln stannar så andlös och stum när min värme ersätter Solens glöd På Kärlekens vingar vi svävar så lätt över strand över slätt över byn av ömhetens frukter blir man aldrig mätt av smek av Din solmogna syn