En skygg grå liten fågel med silvertoner i sin drill med flammande eld i sitt bröst Du hör den om Du vill Den bor i vart männskligt hjärta den bor i vart människobröst den sjunger om brännande smärta den sjunger om ljuvlig tröst Om hösten den sitter så stilla i Längtans förgyllda bur och längtar så hett att få drilla och flyga mot Himlen en tur Kärlek är burens nyckel så glödande het och röd som kan tända den falnande gnista hos en fågel till synes död Med Kärlekens vind under vingar och Längtans svallande brus den högt mot Kosmos sig svingar under Harpotoners sus Den sjunger så tonerna blöda om Kärlek om Frihet om Lust och extasens sällhet flöda i fågelns svällande bröst Nu är den i Kärlekens rike med en fröjd så ofattbar stor med en Strålglans utan dess like där bevingade vänner bor Den skygga grå lilla fågeln har fått vänner av Gudomlig art med väldiga vita vingar så nu svävar de runt med fart I en skimmrande drillande Kärleksvals en förening av Himmels och Jord där alla sjunger i kör och ger hals och förverkligar Kärlekens Ord... Den som äger allt men inte Kärlek är en tomt klingande cymbal lyss till dessa visdomsord i Himmelens rusiga bal...