Storstaden sover aldrig.

Vi är många som turas om att hålla stadens medvetande vid liv. I natt är det tydligen min tur.

Lyssnar efter irriterande ljud: Rivstartande motorcyklar; Skrålande födelsedagsfirare som väntar på taxi (fotbollsnätter är värst); Sophämtningsbilarna (5 gånger fler nu med källsorteringen!); alla andra ljud en stad och ett hus kan uppbringa.

Tankarna snurrar på. Får inte glömma att ringa det där samtalet i morgon bitti; eller att köpa ny tvål när den nya börjar ta slut.

Innanför mina stängda ögon rör sig obegripliga suddbilder åt fel håll.

Kvavt i rummet. Men med öppet fönster kommer ljuden utifrån in. Längtar efter regnets smattrande sordin över katter och fyllbultar. Den sköljer också bort dammet ur luften.

Vaknar till och kollar på klockan. Sov jag tio minuter eller fyrtio sekunder?

Nödbroms för tankarna finns i byrålådan, men bara ett ark kvar nu. Och så är ju tabletterna så beska att man mår pyton dagen efter.

När himlen rodnar, börjar stadens mjuka morgonljud döva mina sinnen: enstaka cyklar, vespor som puttrar till dagens arbete.

Fåglarna börjar kvittra. Det är signalen att andra tar över medvetande-stafetten. Äntligen kan jag sova ett par timmar.

--------------------------
Denna text är fiktion!

----------------------------------------
Pst! Du har väl inte missat mina korta lektioner i HTML för poeter?
HTML för poeter. Del 1 - Grunderna
HTML för poeter. Del 2 - Video
HTML för poeter. Del 3 - Länkar
HTML för poeter. Del 4 - RSS