Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Detta lilla statartorp, Kolaberg, ca 2 mil från Enköping var mina farföräldrars hem under många år. Där fanns varken vatten, el, eller telefon indraget. Under 1950 - 60 - talet var jag mycket där som barn. Jag älskade färgerna, dofterna, ljuden. Egen bild


Sommarfrid

Jag står i det lilla röda torpets kök en klar ljum sommarkväll och tvättar mig vid ett vitt emaljerat handfat med en blå rand Brevid mig står en vit emaljerad kanna med med en blå rand fylld med kallt klart brunsvatten Det iskalla vattnet river om i kropp och själ och skärper sinnena I ett hörn ruvar den svarta tunga järnspisen med en prydlig travad hög björkved framför sig Kanske jag eldar lite mot nattfukten senare Ett fönster står öppet ljuvliga dofter letar sig in från den blå syrénbersån i trädgåden och från kaprifolens sötma vid stugknuten där stora Ligustersvärmare likt små gyllene helikoptrar flitigt ryttlande samlar nektar En gulsparv i ett björksnår övar flitigt på sitt envisa mantra en två tre fyr fem sex sjuuu... en två tre fyr fem sex sjuuu... En gammal antik radio mummlar väderleksrapporten i ett hörn den lovar fortsatt klart soligt väder Jag ler i mjugg Detta bådar gott för en tidig fisketur imorgon när dimmorna just har vaknat och dansar sin gråa fuktiga dans på myren utanför Ekan ligger nytjärad doftande och klar och väntar i skärgårdsviken Kanske det kan bli en gädda eller några abborrar att steka på järnspisen till lunch Det gamla uppdragbara pendeluret i vardagsrummet i brun ek med runda mässingskläppen mäter rytmiskt och taktfast ut tid och frid i minuter och timmar tick - tack! tick - tack! tick - tack! varje timme markeras med en dov klang dång...! dång...! dång...! Vid horisonten famnar den azurblå himlen solens sista trevande fingrar och en lätt skymning infinner sig Jag sätter in ett nätfönster för myggens skull och observerar att gamälgen Kämpe med sin mäktiga växande krona just kommit ut på myren för att dricka och beta Han blänger lite mot mig men bryr sig sen inte mer Vi är gamla vänner sedan länge Jag tar fram kikaren och imponeras av den väldiga bjässen Han ser ut att vara i fin kondition och kommer säker att ge ungtjurarna en rejäl match vid brunsten i höst Jag beslutar att göra en liten brasa inför natten och snart dansar ljusreflexerna från järnspisens spjäll sin vilda dans på de blåblommiga bruna tapeterna Det knäpper och knastrar och doftar friskt från den brinnande och glödande björkveden I vardagsrummet har den vita kakelungnen med mässingsluckorna sommarledigt Men den kommer väl till pass när höstrusket och vinterkylan sätter in Ute har en stor blek måne börjat att smyga sin stilla ban över myren där Kämpe avtecknar sig i siluett Jag tänder en fogenlampa som med sitt milda doftande sken sprider ljus och trevnad i köket Den gamla knarrande röda utdragssoffan i köket bäddar jag upp släcker lampan och lägger mig Tavlan med den strålande vita ängeln ovanför sängen ser helt levande ut i dunklet Månen strör sitt silversken genom fönstret Spisen spriden knäppande sin mjuka värme Klockan vaggar rytmiskt Tidens sång Dofterna böljar berusande sövande Jag ber min aftonbön och somnar snart i fullständig harmoni med Gud Jorden Naturen och Människorna




Fri vers (Prosapoesi) av Bo Himmelsbåge
Läst 310 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-06-16 10:40



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Det är så vackert så vackert att det känns i hela kroppen...av allt det stora som finns där framför oss alla...men som bara kan upplevas och beskrivas av ett hjärta i takt med världssjälen... * TACK.
2012-06-26

  Ljusletaren
En sann naturmänniska kan bara skriva på detta sätt *ler*
Underbara ord om hur man njuter i en stuga utan alla bekvämligheter ... alltså ... blir ett med naturen.

Bra skaldat och mycket bra dessutom/ kram
2012-06-25

  Siggesdotter
Så innerligt själfullt och känsligt du skriver! Jag känner dofterna, ser färger och allt du förmedlar som om jag var med där på ditt gamla torp
2012-06-17
  > Nästa text
< Föregående

Bo Himmelsbåge
Bo Himmelsbåge