Jag lever i ett tyst rum.
Inom mig skriker själen stum.
Tomt på känslor och liv,
ett eko från minnenas arkiv.
Att sällan sova, och inte heller vakna,
att vandra rastlös genom tid
Att minnas ett ögonblick, ett liv,
att inte längre veta hur man kan sakna
En vemodig slinga ur en sång
En melodi ur det förflutna
Jag har lärt mig förtränga
de känslor jag hade en gång.
Flera år försvann
mitt liv, ditt liv
En känsla av skam.
Hopp, förtvivlan, vad är sant?
Binda ris vid björkens stam
Spelar det nån roll?
Att tvaga och gno
och rentvå mitt namn?
Himlen är dunkel
Mitt inre är grått
En färglös skala
utan hopp jag fått.
Stunder av lycka
En våg av sorg,
en vandring
över minnenas torg
Sten vid sten
ett mönster att följa
finns det egentligen
nåt att dölja?
Skarv vid skarv intill tidens strand
men gnagd av tidens tand.
En stig att vandra
tätt tillsammans som alla andra