Inte ens en dikt nu längre
inte ens en kort notis kan jag
fånga in
när tiden sinkar sig och
möter världs ände

icke tiden

är vemodet blandat med
oräkneligheten
inte med mig är trösten

jag förmår inte räkna in
mina får

orden sprids för vindar

dess sammanhang är upplöst
till fria trådar, ojämna vävar

genom öppningar i skeenden
och skynken

kan en katt passera
ut och in

mellan verkligheter

jag slinker över ibland