nej

jag stannar nu
mellan revbenen

sommar och frihet
där jag har varit
och där faror nu lurar

man nickar avmätt
man ser nackar vändas

en och annan som missförstått
talar

ser dom inte att denna

människa

skall och bör förbli ensam

den ende man jag träffat
som inte förblindats av
sina egna hormoner

och jag tänker att den dag
han blir änkling

som leende brukade möta världen
med kärlek inbyggd i blickarna

honom vill jag återse
han är ett vattenfall
och jag hans längtan
jag är dragningskraften
mot jordarna

om jag finns kvar. enkel och helt