du: dina avtryck finns redan i mig, som tassar i ett nyfallet snötäcke.

jag: längtar dig vansinnigt, vilt och än mer lystet, när du säger som så.

nu: vakennatt. nattvaka. citerar Ferlin i huvudet - samma vers om och om igen.
klockan? den har passerat midnatt (för längesedan).
ny dag: torsdag. och nästa nya torsdag är du här, hos mig.
en vecka. en evighetsgnistrande vidunderlång vecka.

du: en hel värld bort, eller åtminstone ett halvt avlångt land.

jag: tassar på tå och tassar över nyfallen snö, redo att kasta mig raklång och göra lyckoänglar.

nu: ordvals. valsord. likt klumpigt stumpiga fötter valsar beskriver jag den längtan, glädje, kärlek och förkärlek till dig som du allt sått i mig.


vår tids gryning dagar sakteliga,
fort nog är den icke kommen och sakta nog kan den aldrig gå oss bi.