tog med mig min ensamhet

slängde den vid Mossen

valde alltid den krångliga vägen

dolde noggrant mina spår

så ensamheten inte kunde följa efter

men på natten

knackade den lätt på dörren

och vips, kröp den under filten

bredvid mig

den tog även med sig

gamla tråkiga minnen

så kallade presenter

och så höll den mig vaken

hela natten