Sov Gott i Din egen Himmel

min söta lilla vän

Det känns tomt i mitt sorgsna

Hjärta

om jag ej får se Dig igen ...

Du älskade hö och sallad

och visslade livligt och glatt

och åt och åt och åt

tills Du somnade när det blev natt ...

Du var så mjuk och rar

med ögon som plirade milt

när jag Dig i handen bar

och lade Dig på Din filt ...

Nu vilar Du tryggt i Din Himmel

fylld av sallad och hö

och skyddad av Änglars vimmel

ska Du aldrig mera dö ...

Du sover så lugnt och stilla

under våran blåa syrén

och till Våren blir Du en blomma

som doftande vinkar på gren ...

Adjö ... min käraste söta goaste lilla vän

jag hoppas vi ses vid Uppståndelsen

en gång i Evigheten ...