Stavelserna
Kärnan
Det sargade landet
i mitt bröst
Den brända jorden

Det jag visade dig
gjorde mig
räddare
Bara lite mer
ensam

Ville möta
din framtid
men

Det blev inte så

Blir inte
så

Jag lämnade vårt
samtal
Vid vattnet
där
ljusets reflexer
berättade
mer
än dig

och du

Du låg
som tomma
skal
omkring oss

Mina steg räddade oss båda