nä

jag fattar det fortfarande inte
detta jävla liv med sina flöten
och det där fullständigt obegripliga
som jag inte säger men som

upptar mig

som kringlar omkring i min
hjärna och får mig att önska
att jag åtminstone kunde
krackelerat lite tjusigt

inte sådär

du vet?

och samtidigt

så är det något underligt något
som smyger sig på mig
precis när jag tänker att nu
nu handlar det bara om att kräkas
blå blues med stil

en liten vink liksom om något annat
och om hur tokigt det kan bli
när man tror att en komiker måste vara rolig
eller kanske allting har sin förklaring

i att jag ingenting minns

chocken blev så stor
det obegripliga för obegripligt
och trots allt jävla bagage
kunde ingen förbereda mig

på detta