Jag vände mig om och såg någon
någon jag ser ganska ofta, hon liksom bara finns där
Hon är den enda människan jag medvetet ser ner på
jämför andra med
hon är den jag aldrig säger något högt till
det räcker med en blick

Alla andra försöks hyllas vid första anblick
de som hör nära till får även en extra guldfinish
De är guldexemplaren
De är dem man förlitar sig till
De är dem man aldrig vill tappa bort

Hon jag såg hon har hamnat där hos vissa
lika förvirrad ser hon ut varje gång
Hur kan de tycka så?
Hur kan de sätta mig där?
Hur kan jag vara guldexemplaret?
Hon förstår ingenting
Hon som inte är värd någonting....

När jag ser henne stannar jag ibland upp och funderar
Hur hamnade hon där?
Vad gick så fel att hon missade det själv?
När ska hon inse att det som sker är fel
Hon vet nu att fasaden måste bort
men en del av den kommer alltid vara hon
en del av den är det bästa hon har.
Hon har bara inte sett det än