i vattnets flöde speglas en himmel av möjligheter
men lika fast som en kropp klistrad mot jordens yta
är ett hjärta bundet av ansvar och sorg
på en motorcykel bryter han mot ändlighetens lagar
ber mig släppa taget
och ge vika för de lustar jag förtränger, i hemlighet hyllar

likt en martyr för en osynlig sanning
gråter jag mig istället till sömns i självhat
att tiden är nu och att tanken alltid går på repeat
är något jag förstår i teorin
men förnuftet med sina stunder av tillfredsställelse
och episoder av insikt
har en tendens att alltid verka i motsägelse

igår dog jag
på en landsväg bredvid min nyvunna kärlek
hög och lycklig,
ung och galen

idag lever jag vidare i en grå tillvaro
i hopp om att en dag
öppna den där dörren i bakgrunden av mitt medvetande
i hopp om att den inte bara leder till en snabb död
utan ett evigt ögonblick av liv