På fullriggarnas tid ... ohh ... ljuva tanke ....!
BLOD ... ELD ... VATTEN ... !!!
Med svällande vita mäktiga fullriggarsegel glider jag in mot Kärlekens trygga varma hamn .... Solen glänser glittrar på vågorna ..... Jag har lämnat det öde stormpiskade Havet bakom mig ..... En blodröd flagga med ett svart kors smattrar och sjunger i höjden högt ovanför stormasten .....!
Den vita kölen klyver det regnbågsskimmrande salta Havsvattnet i skummande rykande kaskader .....! Jag sätter den glänsande mässingstubkikaren mot ögat riktar den mot land och ser Henne med den roda vimpeln vinka varmt välkomnande ..... Hon har också varit ute på en lång lång prövande resa ..... Genom Ödets makter ska vi snart mötas på denna Kärlekens glödande rödnande kust .....
Den friska salta Havsbrisen spränger i mitt bröst i den styva brisen .....!
Jag ryter upp mot masterna: " För fulla segel .... !!! "
Gastarna kryllar ivrigt och vigt som grå korsspindlar på riggens svarta finmaskiga nät ... och släpper ut allt av segeltyg som finns ur sina snörda sidenkokonger .... De fylls genast av den hårda brisen som glänsande vita drakvingar ....!
Skepper stegrar sig gungande ökar farten och kastar sig vilt vältrande in mot kusten ....!
De långa röda vimplarna snärtar som smidiga ringlande ormar ovan de enorma svällande seglen mot den den azurblå himlen ....
Inåt landet mullrar en väldig svärtad konisk vulkan och spyr ofantliga mängder lysande brinnande magma aska och rök mot den klarblå skyn .....
Den salta Havsluften blandas med fränare brända dofter från Jordens inre .....
Till slut ger jag order om att reva alla seglen och kasta de två väldiga bronsankarna .....
Jag stiger ned i en förgylld slup med ett rött drakhuvud i fören och 20 matroser ror mig taktfast med svarta åror in mot land .....
När vi är nära bryggan skyldrar matroserna med årorna i luften och jag gör honnör samtidigt som jag gör ett tecken mot mot skeppet med en röd spetsnäsduk .....
Fartyget svarar med dånande saluter en efter en från de 40 mässingskanonerna som sveper i fartyget i en grå frän krutrök .....!
Vi angör bryggan jag hoppar iland och jag tar min Älskade Kära Vän i famn .....!!!
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Bo Himmelsbåge
Läst 254 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2012-08-04 23:50
|
Nästa text
Föregående Bo Himmelsbåge |