höll länge dina händer

i mina

svalde ner sorgen

på väg in i framtiden

tungt i själen

saknaden var redan där

innan jag själv ryckte upp mig

från roten

kväll efter kväll

satt stilla vid mitt nya fönster

räknade grannens fönsterljus

som tändes ett efter ett

tomhetskänsla

hälsade på

som klumpen i halsen

och tårarna

blev mina objudna gäster