då vi kom hem
lyste neonskyltar i gult
över köksfönstret

blinkande, sådana som man ser på film
sådana filmer som handlar om
oroliga själar, omöjliga att älska

själar beslöjade av röken från
en parfymerad cigarett

själar som befinner sig
i bakgrunden av själva livet

...under tiden passerade tiderna

nedanför fönstret satt en
ensam hund
med slokande öron

och väntade på soluppgången