....klockan är sent...vemod trycker över bröstet...frågorna över livets vara och inte bubblar som kokande vatten i huvudet... Några få människor är vakna...dom som jag våndas... Existerar bara i väntan på gryning....det konstiga är... Det passar mig bra...känns hemma...där mörkret..vemodet som sliter och sorgen bor...