...men det är det inte, det är ett otyg. Som man väl säger i Norrland. Jag tycker så illa om när folk tycks tycka det är okej med särskrivning. Att stava fel är ju en helt annan sak och det rä förstås rent slarv när det förkommer och man inte korrekturläst ordentligt innan man valt att publicera texten. Själv läste ajg texten både en och två gånger innan jag lägger ut den och ändå kan det finnas stavfel i den. Det är ju rent ut sagt för jävligt hlet enkelt att ibland slinter fingrarna och ibland slinker man med blicken också. Det märkliga är att om man har en skock applåder, de avtar varje timma och sedan när de är nere i ett tjog eller två så höjer sig siffran en smula igen och så dalar den vartefter. Det rä som det här fenomenet med tidvattnet ungefär. Det är vatten som inte drar sig för att komma och gå. Litet som det har lust med. Solens upp och nedgång däremot verkar det vara mera punktlighet över. Man kan ställa klockan efter den har jag hört. Jag väntar med spänning på den dag eller natt då jag skall ha lagt ut en text och som efter kanske ett dygn eller så har fått noll läsningar. Det har ännu aldrig inträffat men så sägs det ju också att någon gång skall vara den första. Ibland är det den andra gången som räknas, den första sägs vara ingen gång. Jag förstår inte riktigt hur det fungerar i praktiken men så är jag ju inte helt och hållet praktiker heller även om jag har viss praktik ibland. I läsloggen står det att en text har blivit läst åtminstone några gånger men så tittar jag under texten och där står det betydligt färre gånger uppräknade. Fan vet hur det går till. Jag har just berättat för en poet härinne hur hjärtlöst det kan vara att vara nybörjare men det kan vara svårt även för en som har hjärtat på det rätta stället, att det sitter något mera till vänster om mitten alltså, även då. Det var egentligen inte meningen att bli så ini helvete långrandig eller ens att börja svära men det är ju så det kan bli när känslorna tar över. Vaddå - tar över - ? Finns de inte med mest hela tiden kanske? Ja, det är ju ett sätt att uttrycka sig på, även om det kan verka vara också ett jävla sätt att uttrycka sig på. Men även om svensken har en tendens att svära en del så har ju engelsktalande en tendens att använda ord som - fuck - och även uttryck som - you know - i som tid och otid. Man skulle kunna kalla dem otidigheter, men annars är det väl mer korrekt att kalla dem för otidligheter åtminstone om man skall vara så där ini helvete petnoga. Nej, nu tror jag att det här har fått dra ut på tiden och jag som hade tänkt hinna med att duscha och byta ställ innan uret drar sig mot en kvart över ett eller så. Det är då det där skall inträffa som det är sagt att det skall göra. Just kvart över ett idag på eftermiddagen. Pass på, det kommer nog inte som någon överraskning ens för dem som nu vet om att just precis då... Säg nu inte att nedräkningen redan har börjat? Jag var inte beredd på att det skulle kunna tas på precis det sättet. Men okej då, ajg ställer stoppuret på och så räknar det ner till den där förskräckliga tidpunkten då det nya livet tar sin början. Det finns ingen återvändo har jag hört, när något nytt har sett dagens ljus.