Natt, kan inte sova, psykotiska tendenser och låga

tankar om mej själv; dämonernas fulla påblås

Förmår inte bryta illusionen om att jag är en ganska

liten, obetydlig och värdelös människa

47 år och förtidspensionerad, går knappt ut längre,

övertrött och utmattad, utbränd och härjad

En skitig lägenhet, obetalda räkningar, och en

svårbrytbar förvrängd dygnsrytm

Människor orkar inte med mej när jag mår såhär

Jo en vän har jag och så de ovärderliga vännerna här

Katterna älskar mej och jag älskar dom, men en av dom;

drar sej undan när husse krisar

Varför ska jag ha det så här? Vad har jag gjort för att

förtjäna att vara psykiskt sjuk? Har jag dålig karma?

Kanske blir färd till psyket imorgon, om det blir värre.