Neonljus. Stadens eviga existensberättigande. Den dagen ljuset slocknar slocknar också staden. Det är därför vi lever här. Vi lockas inte av människor. Vi lockas inte av liv och rörelse. Vi lockas av ljuset.

För i ljuset är vi aldrig ensamma. I ljuset ser vi alltid någon annan. Men när ljuset slocknar spelar det ingen roll hur högt vi skriker, vi ser ingenting.

Det är inte ensamheten i mörkret som skrämmer. Det är den absoluta isoleringen och det påtvingade umgänget med jaget som skrämmer livet ur oss.

Vad händer om jag blir min egen bästa vän?

Vad får jag reda på om jag berättar allt för mig själv?

Nu tar spriten över!