Och Jaget steg aldrig ner från heliumberget AutoReflexio, men skickade på förfrågan "Vad gör du just nu?" en helvetes massa svar som är så banala att till och med hårddiskarna började kräka upp små Birkenstocksandaler som luktade apa.

Men Narcissus' vilja var så stor och så stark att när de digitala beräkningarna började hacka och låta "flipp-flopp, flipp-flopp" hördes en tunn, spretig men obetvinglig inre röst mässa:

Ty,

1) Du skall inga andra jag hava jämte Jag.

2) Du skall inga andra jag hava jämte Jag.

3) Du skall inga andra jag hava jämte Jag.

4) Du skall inga andra jag hava jämte Jag.

5) Du skall inga andra jag hava jämte Jag.

6) Du skall inga andra jag hava jämte Jag.

7) Du skall inga andra jag hava jämte Jag.

8) Du skall inga andra jag hava jämte Jag.

9) Du skall inga andra jag hava jämte Jag.

11) Du skall inga andra jag hava jämte Jag.

Och se! När dessa tio bud nådde ut i den tunna luften så började datorerna låta mer som hårddiskar plägar göra, snabba "klick-klack, klick-klack, klick-klack, klick-klack, klick-klack, klick-klack, klick-klack" - ungefär som solida skoklackar mot hårda golv i ett snabbt tempo, som när man hör någon jäkta och jaga i korridorer men som inte kan dölja att hon eller han egentligen inte är på väg någonstans.

Men hos vissa uppkopplade medvetanden hade otåligheten på att vänta orsakat en lätt trötthet. Vissa böjde sina stela nackar ytterligare litet och blickade irriterat ner på sina smartphones och svepte med fingrarna på de blanka skärmarna. Bakom de bortsvepta menyerna och de klickade på ikonerna speglade sig alltid dragen av något välbehagligt och ack så välbekant - en tunn yta som alltid slätade ut allt som kunde inleda till en fördjupning av vad som förankrade de frikopplade glittrande mönstren från de osynligjorda monstren.

Och flamskyddsmedlen i datorkomponenterna bedövade luktsinnen ännu en tid, tills beläggningarna på luktorganen började avta och än en gång försökte skicka signaler att något faktiskt luktade skumt. Men vad mer var, och vad som överröstade allt annat: det var en indikation på att det var dags att uppgradera till en ny syntetisk del i den biologiska vävnaden.