Jag sliter mitt hår och min penna

försöker få till någon text

men en ruskig dag som denna

är mitt inre alltför komplext



Där är hjärtat som flammande eldar

och tankar som virvlar runt

där är synden som tusen floder

som forsar och vill bara strunt.


Och jag frågar mig alltid: Vad vill Du??

Vill Du leva ditt liv fullt och ut

men svaret det dröjer en aning:

"Jag vill ha det precis som förut"




Så jag lägger min penna åt sidan

Jag lägger mitt huvud i stå

nej ingen, vars hjärta hungrar

nej ingen kan skriva då.