På gränsen till utmattad, med psykotiska tendenser,

sov till 4 idag, vaknade, eller har jag verkligen vaknat?

Köket och badrummet ser snuskigt ut, och i mitt bröst

en komprimerad vrede, sorg och kärlek, har inte duschat

på 7 veckor... skägget växer och tånaglarna, skiter i att

borsta tänderna och är snart alkoholiserad... jag är på dekis

helt klart, har en usel ekonomi...

Ska jag kunna resa på mej igen... som Florian i Lundells

Saknaden? Som alla vrak, alla härjade, alla utbrända, alla

posttraumatiserade, alla frustrerade outsiders som tänker

alldeles för mycket, alla persona non gratas

Jag måste göra COMEBACK igen... men hur ska jag orka?

Hur ska det gå till när det snurrar i skallen så fort jag

gör något praktiskt, eller ens tänker på allt ogjort

Ska jag ringa socialen och få hemhjälp?

Jag är sjuk, jag är frisk, jag är långt ifrån slut...

men nu är det brant uppförsbacke och motvind och

hagelstorm... och denna text är inte självömkan,

jag bara säjer: AJ, det gör ont att leva nu!