Dagar som rinner förbi utan större mening eller mål dagar som går går går. Himmel målad i kvällens färger första stjärnan framträder svagt. Toner av blå, frosttagna grödor i grönt mot brun nyvänd jord och svart asfalt. Ljudet av dubbar mot vägbanan, trasiga lister i bakluckan gnäller i guppen. På väg mot tiden i en ström all mötande trafik ett bevis på tingens ordning. Mörkret faller och helljusen på, av, på. Tankar kommer och går, tankar om samtal, tankar om tomhet, kärlek, hat, förtvivlan, ångest. Se himmelen människa se, se himmelen så klar, tiden tar, en ny vändning.

Om förr i tiden var en dröm som ett skalat skelett kremerat och begravt i sin urna på kyrkogården, om svunna dagar gav tro till nya upptåg och inte bara tomhet, om det fanns ett mål, ett meddelande att tyda. Kanske kommer tiden att utvisa, vad det var bra för. Eller så faller den bara av i en fortsatt degenererande trajektoria, och inget blir till inget, aska till aska, sten till grus, en fader begravd vid ett uppdrömt hus, som inte blev mer än det som står kvar, år efter all ångest tagit livet som det skulle ta, ligger där askan än, maskar som rotar, jordens insekter samlats har, att smaka, mörker, faller tillbaka.

Bor i en villa nu, gömmer mig för grannarna, dom mekar med bilar och spelar radio och gasar och ungdomarna som drar förbi om helgerna och vi som ligger tysta och rädda i vår stora säng som inte är stor nog. Livet en serie besvikelser om man väljer att se det så, men även goda ögonblick att minnas, avskedsbrev osignerade och dödslängtan bitterljuv. Vari ligger framtiden, kom upp till mig ikväll, jag har ett hem, jag drömmer, du är trygg här, jag är nöjd, jag drömmer. Om morgonen har jag glömt, men jag drömmer, och tårar som fälls i den illusionen, har jag varit falsk, var är jag, tio kronor titten, titta en peng, kanske lite gräs, än sen.

Att ha klarsyn, att se klart, att se ordningar, mönster, sanningar. Jag brukade odla skägg under vintern och potatis om sommaren. Nu rakar jag mig och bor i villaområde där jag inte vågar visa mig ute på tomten vare sig vår, sommar eller vinter. Det betyder något allt det jag har och har fått, allt jag sett men inte kan sätta ord till. Jag är gammal nu, men inte vis eller vuxen, bara gammal.