Jo 

Klokskapen är övervärderad 
Paraplyflygning mycket roligare 
Över hustak 
Bort från allvar och förståndiga samtal av snus

Jag vet det 

För promenadskorna från förnuftiglandet är utslitna

Och hjärnan
 
Den skall vi inte tala om 
Den rullar lustigt i sitt syrabad 
Trött på tungt och allvar 

Det är det sibiriska giftets fel
Det som raderade och söndrade 
Drack mitt blod och släckte mina ögon  
Det som tatuerade den önskade illusionen över huden

Litenvilsen som jag var
Litenvilsen som det bortkomna bladet på gråisen

Gråten överraskar mig

Jag som aldrig gråter
Jag som söker flykten under paraplyet
Jag som fladdrar skygg i det varma

Men 

I allt det fucking trygga som förvirrar mig 
Kommer den mjuk 
Hos dig