ser på träden
topparna
dom rör sig likt demoner sakta i en rörelse
så kontrollerad men ändå så vild
känner hur kraften från det som är
sakta kommer tillbaka uppför ryggraden
vecklar ut sig igen in i alla små skrymslen i det som är jag
skyddet är större starkare denna gång
det som även gör mig svagare på sitt sätt
eftersom pansar inte släpper igenom all information
jag tittar på trädtopparna och önskar mig dit
eller att jag kanske kunde få bli som dom högt där uppe
så mjuka
fria och rörliga men ändå osårbara
magiska i bara sitt sätt att vara

man kan ju tro att träd har ett tråkigt liv
men ni vet att dom är alltid förändliga
alltid i rörelse och i ett med allt som finns
så som vi borde
fast vi kan inte för vi har inte sådana vackra starka rötter som träden har
som gör att dom kan
har förmågan att hålla sig kvar exakt där dom borde vara