Det finns en gård, två byggnader, uthus, jordkällare och en ladugård med stall
Den övergavs av byn och lämnades en gång i tiden åt sitt öde, dömd till förfall
Men den fanns av själarna i sista minut och fick åter igen liv bortomkännedomen för andra
Dit leder ingen väg, där finns inga gatljus, vill man dit finns bara en mörk stig att vandra

Några få känner till den gamla gården, ännu färre har varit där på besök
Det var som om dom bara såg en låst dörr och levde i tron att nycklarna gått upp i rök
En gård där alla som hittade dit var välkomna om dom var rena
Tidiga morgnar i nakenhet, och väl klädda kvällar långt in på nätterna dom sena

Där språkades det, där fick det gro i ro tills sanningarna hamnade i ett annat ljus
Det är en gård för många själar, och inte ett gammalt förfallet hus
Och varje minne lämnade spår som ledde till nya inbjudningar till ännu okända gäster
För det var stillsamma möten i ljus, och det var långa veckoslut och ännu längre fester

Så många rum, så väl inrett, där fanns dom, där fanns tydliga spår
Den energi som huserade där hade fått fäste i väggarna och funnit sig tillrätta sedan många år
Ingen ensamhet kunde rymmas innanför dessa väggar, eller i närheten av denna gård
Dom ensamma sökte sig dit där dom inte längre var ensamma, även om vägen dit var hård

Det finns en gård, inte mindre än en gård, inte heller större än en gård
Det fanns en plats för magi och för själavård
Där gick prästinnan fram genom en vinter där fjärilar fladdrade förbi med flingor av snö
Och det var en plats där det gamla som man föddes som kommit till för att dö

Prästinnan var en kvinna i byn, nu var hon en kvinna och inte en i byn
Där fanns en själ i gårdsbrunnen som roade sig med att måla dit fjärilar i skyn
Prästinnan ville få lära känna själen så hon gav fjärilarna liv
Ut ur berget, in i gläntan kom livet i fatt henne med stora kliv

Inga själar sover i gården när fullmånen låter sitt ljus falla ner
En gård som föll i glömska och som ingen annan besöker mer
Det är en plats för sanningar, för möten, för allt det som ett andra liv inhyser
Dit dras skuggor för att gå in i ljus, dom blir till liv i gården där fullmånen lyser