Långt in i rummet kan vi se ljuset utan att möta dömande sol
Bröst, mot bröst, balanserandes på en vägande stol
Armar som sträcker ut och som håller om
Jag undrar vad det var som gjorde att du kom

Du är ingen prinsessa, du är någon som jag vill ha, inget slöseri med tid
Du är värmen, du är kapitulation utan strid
Ingen katt och råtta lek, rakt fram, ärligt, naket och direkt är det enda som är gott nog
Inte några baktankar, inga ess i rockärmen, bara himlen som skymtade förbi när du log

Du har det på tungan, men du vill inte säga det högt, inte ens viska
Där på golvet vid din tåspets ligger en bortglömd piska
Dina fötter stadigt i golvet, dina händer på ryggstödet, och jag följer dig
Balanserandes på en vägande stol där du gränslar mig

Du behöver inte låstas, du behöver inte leka, du vill ha det som jag också vill
Alla fasader har rämnat, en deklaration har klargjort hur det ligger till
Inget slöseri med tid, säg vad du vill och hur du vill rakt ut, det är det enda som är gott nog
Inga kodade signaler, visa vad du ger, och skrik ut allt det du tog

Inget retande, inget förhalande, ingen flicka, en kvinnas värme
Balanserandes, längtande och hela tiden en längtan efter att komma närmre
Inget prat, för prat säger ingenting alls
Utan att nå, kan jag följa dina känslor som sipprar ner över din hals

Det är äkta inte ett skådespel, inget ego, inget behov att bekräftas utan en längtan att få vara
Och ett rop ut i det verkliga som når långt bortom dimman, och du vet att jag kommer svara
Inga tjusiga charader, rakt på utan omvägar det är det enda som är gott nog
Inget nästa steg, bara ren rå vilja och önskan som uppfylls, det är konstnärssjälars älskog

Du har inte kommit för att retas, du kom inte för att fresta du kommer för att du vill
Inga spel, ingen snitslad bana för när det är sant är det ändå svårt nog att få tiden att räcka till
Du är det utan manus och mask, för handling lockade dig att komma, ord ger inget alls
Balanserandes gränslandes en kropp på en vägande stol bröst mot bröst, läppar mot hals