Det är något märkligt med ett rum
Där någon snart ska dö
Det är så tyst och lugnt
Man kan få ett hårstrå att dunsa mot sänghästen

Och att hålla någons hand
För sista gången
Och förundras
över att den rör sig och pulserar

Det är något tidlöst i den sista stunden
Att väga alla sina tankar
Att inse att allt kan kokas ned
i några fåtal ord

Att köra hem och
försöka att inte tänka
Han ser aldrig träden igen
Han ser aldrig fåglarna och bergen

Att stanna och låta tårarna strömma
och axlarna skaka
och ratten bölja framför ögonen

Det är något märkligt med ett rum
Där någon snart ska dö
Det är ett lugn
Som aldrig finns bland människor
mitt i livet