Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ett jäkla irrande och snubblande och frustrationeni känslan av att veta typ


Min brud

Mina stövlar hade vuxit fast vid mina fötter
Vinden fångade in min rock och min hatt där jag snubblade bland sten och rötter
Och jag kände regnet kyssa mig med tårar iskalla och jag kände hur jag log
Jag var en stadens skugga som funnit en kropp som vuxit fram i sagornas skog

Och skogen bjöd på regn som kom ner, det föll längs med hennes blonda hår
Jag följde dropparna hela vägen ner över hennes kropp, ner mot rummet mellan hennes lår
Och jag visste att hon skulle ge sig till mig, låta mig göra henne till min utan att säga ett ljud
Älva, skogsrå, drottning, hon var den själ som skogen skänkt mig som brud

Jag visste vad jag gett mig in i, jag visste vad jag sökte
Jag avkrävde vinden lösenordet och jag mindes dig genom regnets droppar medan jag rökte
För att komma in till skogens väsen krävs ett lösen och det var dit jag skulle
Och jag såg månens ljus, jag såg dimma, och jag såg naket liv skymta bakom en kulle

Hon sa att hon kunde räkna mina besök i himlen utifrån antalet läkta sår
Och hösten bjöd på storm, skogen lät regnet falla ner över hennes blonda hår
Jag följde dropparna över hennes kinder, och ner över tyg som visar bröst genom våt skrud
Hon var skogens drottning, älva, skogsrå, hon var den som skogen skänkte mig som brud

Och jag visste att det jag såg var sant, hennes kläder och varande gick i det ljusa
Hon var den första jag såg, en skogens drottning som jag skulle göra till min musa
Jag såg redan framför mig hur vi låg nära, hur vi rörde och kysstes i våt vild mossa
Hon under mig med sina ben runt min nakna kropp för att få alla blockeringar att lossa

Skogen bjöd på regn som lockade fram hennes kropp genom tyg efter att smekt hennes hår
Jag visste vem hon var, jag visste trots att jag inte mött en själ som hennes på flera år
Droppar gjorde tyget transparant nog för att jag skulle kunna skönja varm levande hud
Älva, härskarinna, skogsrå, hon var den själ som skogen skänkt mig som brud

Hennes hälar vid mitt ryggslut och mina ord viskade hon i andetagen vid mitt öra
Bara en liten del kände hennes nakenhet, för övrigt var det bara tyg som mitt bröst fick röra
Mina skuldror smordes in av regn av hennes varma inkännande händer
För varje gång som hon han först tändes en eld, jag ville se skogen fyllas av bränder




Fri vers av PPQ
Läst 575 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2012-09-30 12:51



Bookmark and Share


  aol
mycket fint skaldat vännen,
2012-11-14

  Ninananonia VIP
Den här är vacker...
2012-10-07

  paulineviklund
Som ett hemligt härligt höstlöv emot min kind
2012-10-01

  SagaArt VIP
"Hon sa att hon kunde räkna mina besök i himlen utifrån antalet läkta sår" underbara rader fyllda med dold visdom. Kram
2012-10-01

  Palett
Mycket vacker text !!
2012-09-30

    ej medlem längre
Det vackraste jag läst på länge...Tack ! <3
2012-09-30

  smultronbergen VIP
Det här tycker jag om. Varför. För
att det finns en klar tanke genom
texten. Du söker efter den kvinna
som bryr sig om dina läkta sår.
Kvinnan ska inte enbart läka dina.
Tvärtom finns hon, känns hon när
du läkt dina. Klokt, moget och mycket
vackert. Sex är en stor del av din
diktning. Intressant och tyder nog
på nåt! / S
2012-09-30

  Ljusletaren
Underbart skaldat ... wow återigen/kram
2012-09-30

    ej medlem längre
söt, fast ciggen känns lite som den inte borde vara där i denna sköna stund, älvan kanske blir skrämd o springer....
2012-09-30
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ