På scenen i aulan är eleverna samlade för att uppföra pjäsen
(Detta är poesi).
De vilka utgör publik är den samlade lärarkåren. Pjäsen verkar vara föredömligt kort, eller så är det så att där livet tar vid, poesin brer ut sig över världen. Varje deltagande elev har varsin replik. Om du som publik inte förstår dig på pjäsen så kan det vara för att du inte är tillräckligt öppen för poesi eller så är det här rena skitpratet.

- Mandelpotatis är jag allergisk mot.
- Älskar Citroen!
- Så du vill bli överraskad?
- Så litet överraskande!
- Fågelträck.
- Förlustelse.
- Panik.
- Mjuk, söt lakrits i stänger.
- Vad som är sanning är subjektiv t.
- Du bestämmer själv vad du uppfattar som subjektivt.
- Som sanning.
- Fel musik till bildspel ger komisk effekt.
- Var det krig någonstans under mellankrigstiden?
- Och vad menas med krig?
- Hur liten måste en konflikt vara för att inte kallas krig?
- Vem skriker du åt?
- Talar jag för tydligt för att du skall förstå?
- Poesi är som konst.
- Poesi är konst?
- Är den?
- Konst måste få provocera.
- Måste den?
- Ifrågasättande är farligt.
- Se bara hur vackert skolan brinner.
- Är det ingen skola?
- Vad är det då?
- Riksdagen?
- Nu äter vi lunch!