Där jag bodde. Fanns mellanrum i skyddsvävarna. där slank fiskar emellan, knivar, vanartiga klassfiender och resenärer. I luften och på marken växte lingon. den allra hederligaste fosterlandskärleken. och pojkarna hade en koja.

barnen var rädda. för varandra, dom små var rädda för dom stora, dom svaga för dom tuffa. del barn var rädda för brännvinsgubbarna. många barn var vana vid dem. som om det vore bättre.

där låg finngettot, med utedass och dragiga lägenheter om ett rum och kök. kylan var beständig. var man inte alkoholist var man religiös. men kvinnorna höll lössen stången. somliga, och somliga inte.

barnen kunde klättra i träd och svära. och dom kunde blåsa bubbelgumsbubblor.Jussi blåste dom största bubblorna.

ovanför finngettot, på en kulle, som alltid en kulle. där bodde jag, tyst och stilla. bara grannarnas hund som skällde. det endasom skrämde mej. jag var mellan fyra och sju år. icke äldre. barnen i finngettot slängde döda skator på mej. sålunda stannade jag där endast en kort tid. jag tog min blå cykel och tillflykt till tillflyktslandet. där rådde istid.

vi lyssnade storörat efter framtiden, men den förblev stum.