Empatilöshetens brutalitet drabbade flickan tidigt. Hon hade inga ord för den typen av våld. Inte då. Det skulle ta tid att upptäcka världens verkliga ansikte och ge den ett namn. Hennes egen förmåga till inlevelse blev ett slags skydd, och i terapeutiskt syfte såg hon filmer om hämnd och aktade sig noga för att den bägare i henne som genom åren fyllts på, aldrig skulle rinna över. Aldrig skulle rinna över.