Jag var säker på att det var en fullträff, ett dödande skott rakt in i mitt hjärta
Först var det tomt, sen kom ilskan som blandades med smärta
Ett skadat lejon är det farligaste som finns
Jag vet inte ett skit, det är inget som jag med säkerhet minns
Ner i det svarta djupet, ner, ner, sen känner jag vattnet och älskar det, det finns en yta
Ut ur hjälplösheten och dimman, upp på tassarna, ska jag välja tystnad eller ska jag ryta
Jag kan alltid välja, jag kan alltid välja, full attack eller list
Smyga mig fram mot tronen och erövra det liv som är mitt, det är något visst
Det är så lätt att välja hämnd, det är så lätt att välja att förgöra och döda
Men jag vill välja att en anan väg, läka i stället för att skapa nya sår och låta gamla blöda

Jag är en stor pojke, jag fixar det på egen hand
Jag bygger upp det sakta men säkert även om jag faller ibland
Men det är ändå jag även om jag är längst nere så är det jag
Det är jag, samma jag även om jag är liten och svag

Egot är så starkt i raseriet, men det hjälper mig inte att nå några mål
Det vore så skönt att rusa, slita sönder i stycken, men tomma hål är tomma hål
Och hur det än är så spelar det ingen roll om inte det mest grundläggande vaknat
Och det finns en himmel, en himmel som är min och som jag saknat
Och den himlen kan aldrig återvinnas genom att slå sönder allt
Så jag tvingar mig själv in i skuggorna, tvingar mig att börja andas, försöka ta det kallt
Ändå vet jag att dom jävlas, jag vet men det är nu, det kommer inte alltid vara så
Skadad, inte dödad, skador läker, lite vila, sen ska jag fortsätta gå

Jag är en stor pojke och jag fixar det på egen hand
Jag ska flyta med vågorna och jag ska överleva när jag väl flyter i land
Och jag kommer ligga där utan tillstymmelse av rörelse men jag är där
Och jag kommer resa mig upp, jag kommer tillbaka det är bara en fråga om ”när”

Detta är inte objektivt, det finns inte någon skurk, och jag är inte hjälten
Jag har jagat i veckor utan att fälla ett enda byte, även om jag drabbats svälten
Det finns inga stora villebråd som skadade lejon kan lägga om kull, men tids nog
Jag kan fortfarande röra mig och andas samtidigt som jag vandrar i höstens mörka skog
Tiden läker alla sår, det kan jag köpa, men då måste jag köpa tid
Genom val ska jag återta mitt kungarike och göra allt för att undvika strid
Jag rör mig i en skog som är som mörka tunnlar under frusen mark
Jag kan knappt stå på benen nu, men ändå kommer en dag då jag är stark
Det är inte första gången och inte heller sista, och nåd är alltid bättre än dräpande slag
Och hjärtat måste få stå över ordning och lag
Men ändå skulle jag ljuga om jag skulle säga att jag inte har lusten att slå till med full kraft
Men om jag faller för den frestelsen är allt förlorat, allt det som jag en gång haft

Jag är en stor pojke jag fixar det på egen hand
Det är skillnad på att leka med elden och att sätta allt i brand
Dör jag inte så överlever jag, det är som att ömsa skinn
Och jag kommer lirka med lås, jag sparkar in dörren för den skatten är min

Så jag försökte låna, men ingen ville låna mig ett jävla dugg
Inte ens djävulen erbjöd mig något, bara en massa tugg
Så är det så får jag acceptera det och då får jag börja om från noll
Djävulen ville inte köpa min själ, jag finner andra lösningar i skogen bland älvor och troll
Men jag vet vad jag behöver, jag vet vad som krävs, jag får fortsätta att leta
Det kommer inte gratis och ingen vill låna mig det så då får jag slita och streta
Ego, ego, ego och sårad stolthet är en dimma som hindrar mig från att se
Jag vet, det förväntas ett sårat rytande lejon, det är därför jag måste vänta tills jag åter kan le
Striden hänger i luften och det är vad man väntar sig
Inte fler slag, inte fler strider, en enda kula kan för evigt döda mig

Jag är en stor pojke och jag fixar det på egen hand
Och jag har smakat på livets ursprungskälla och fått blodad tand
Ännu inte där, men jag är på väg, jag kommer det är en fråga om tid
Inget kommer gratis, man väljer men jag det finns inga drömmar som förverkligas utan strid

Så länge det finns en längtan efter blod i stället för vatten är jag inte där
Så länge jag känner ett morrande i stället för djupa och lugna andetag är jag i det här
Det är mitt liv, mitt liv ensam och jag måste gå min väg för att finna en källa
Förlorat blod ersätts inte med någon annans blod, och jag fortsätter att blöda
Jag behöver klart friskt vatten sprunget ur källorna i mörker där livskraften får glöda
Jag kommer få gräva i frusen mark efter källan, den ligger inte där öppen och flödande
Men livsvattnet behövs för att återskapa själen och åter få den glödande
Ingen lånade mig livsvatten eller verktyg, då gräver jag en egen källa
I ärlighetens namn ger det fler möjligheter än att jaga och fälla
Och jag ska spåra upp den, sparka bort löv, öppna mina sinnen
Och jag ska åter ta fram kunskapen som göms där i mina grumliga minnen
Allt finns där i den där källan, jag kan se allt i ytans spegel, jag kan släcka min törst
Allt det där kommer så småningom men jag måste hitta min källa först