Jag lagar soppa till de fattiga
under tiden vässar männen
sina knivar och hugger mej
i ryggen

att bli huggen i ryggen
gör mig nervös

jag har ju avstått från mina egna behov
jag har lugnat ner dem, gömt dem under filtar
och melllan lakan

det var inte så att jag avstod från livet
jag bara dämpade det lite
så det sover nu, sover sin vintersömn bara

att leva tar mina krafter ur mig
att vara utan familj dräper mej
när hotellen bara har rum för två
och dubbelsängar med mjuka lakan

alla sånger om kärleken
som om den vore
en självklar del av livet

jag lagar soppa och avstår från livet

i ryggen sitter knivarna, men jag bara ler

man måste beveka deras vrede