ja..jag grät igår..det var skönt..jag grät för första gången på mycket länge..på riktigt..man kan ju undra varför jag är så glad för det..för så himmlans kul är det ju inte..
fast ändå
befriad
inne i..
som om den där fasaden som varit fast i mig så länge äntligen har släppt sitt tag..vet att den har varit på väg länge..att falla av..men det där jävla klistret har inte riktigt velat släppa
är så oändligt tacksam för det som fick loss mig och vet nu att jag kommer klara mig utan den
så nu kan jag
gråta igen
älska igen
känna igen
vara igen
på riktigt
inne i