Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En vän jag hade.


Robert



Han pratar till mig, säger att det är såhär det känns det är såhär alla känner det är såhär du kommer få leva hela ditt liv,
speedad på en svagare form av amfetamin rör han dig genom rummen.
Himlen är så oskyldigt grå.

Han går ner i vikt tappar muskler tappar kilon tappar livet i golvet,
blir full på ingenting på allting på två cider med päronsmak,
han rör oss genom rummet.
Himlen är så svart för dig milove.

Han dansar till The Cure och står längst fram och känner avsmak,
pojkar gråter inte flickor gråter men det är fan ingen skillnad på oss två,
hög på luft rör han vid dina handleder.
Snälla lär dig sätta gränser älskling.

Han färgar håret piercar sönder bryter ner sig för att ingen ska veta vem han är och han säger till mig att uppsöka psykologen men det är ju du som behöver hjälp det är dig det är fel på.
Det är ju du som trodde på ett liv utanför alla andras,
och dina ögon går i kors och faller ihop och du viskar tyst att du ser stjärnorna nu.




Fri vers (Modernistisk dikt) av Linchibelle
Läst 131 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-10-20 23:32



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Gillar verkligen din pricksäkerhet!! <3
2012-10-20
  > Nästa text
< Föregående

Linchibelle