Svarta leksaksfigurer i ofärgat träd. Böjda ryggar som sträcker sig mot marken som om de bar all månens tyngd. Med axlar för tunga för att resas stolt och med böjda huvuden. Med armarna om varandra står dem tätt intill varann.
Täljda av kärlek, av händer med kärlek till andra.
Bland dem tornar sig två plastfigurer upp mot skyarna. Stolta, vackra! Massproducerade kopior av uttjatade ideal. Barbie och Ken är deras namn. Konstruerade för att krossa drömmar du aldrig behövt.

Vi är bara lekande barn som vet alldeles för mycket om det omöjliga.