Du bor i en halvtom lägenhet
med resten av ditt liv
på en annan plats.

Skaffar inte ens hem mat,
för du vet inte hur länge
du tänker stanna kvar.

Från början var det tillfälligt.
En vecka, kanske två.
Inte mer.

Jag vet inte längre
om du någonsin återvänder
tillbaks hem igen.

Du vill inte ta ett beslut.
Hämtar inte dina saker,
för då är det avgjort.

Du lever i en intermediär,
för att vända om är omöjligt.
Och att fortsätta skrämmer dig.

Du vet inte hur långt det gått,
för du låtsas som om det inte finns.
Som om tiden ger det vi söker.

Men jag ser det varje dag.
Lever ensam i ett hem för två,
som påvisar avsaknad.

Så uppenbart att något försvunnit.
Att allt som fanns inte längre finns.
Det vi tappat.

Måste hitta styrka inom mig själv.
Sluta sitta och stirra,
se tiden driva undan.

Jag måste bestämma att
det får vara slut snart.
För det går inte.

Ingen tillfällighet varar länge.
Då är det något annat,
som det här.

Vi hittar inte tillbaks till varandra.