Solen lös in i ditt öga

Du viskade en sanning jag inte förstod

Vinden viskade ditt namn

Jag kände din doft när vinden svepte in genom fönstret


Regnet mot min hud känns som dina fingrar

När det sköljs genom sand och tränger ner i marken

Försvinner den jag är genom tiden

Lämnar ett hålrum endast endast en supernova kan fylla igen


Har du någon gång velat spola fram tiden?

För att se om det du gör har en mening.

Det du gör tycks vara obetydligt för stunden.

Men i framtiden är det ett fundament.


För att du ska se vad du har gjort

Så du får veta vem du var

Och så att du får reda på vem du är och blivit.