en gång
när jag var sådär 16 år bodde jag på landet
var ofta ensam hemma med mina hundar eftersom alla dom andra jag bodde med hade så himmlans mycket annat fuffels för sig
jag blev lite mörkrädd ibland
för mörkt var det ni vet sådär mörkt så man inte ens kan se sin egna hand framför sig
fast så kom jag på att sådär gick ju inte ha det!
ensam och mörkrädd, nee, dumt ju
SÅÅ..sagt och gjort
när kvällen kom tog jag en filt
promenera en bra bit ut i skogen och la mig ner där
på filten såklart
jag låg där länge,helt skräckslagen!
ljud och prassel överallt, kallt och blött
fast
tillslut när jag legat länge nog så orkade kroppen lixom inte vara rädd mer dessutom hände ju inget
då kom lugnet
värmen
glädjen
för att jag aldrig mer skulle
vara rädd
för mörker