många gånger blir jag ganska trött på mitt liv
sååå mycket att göra
tiden rusar och kroppen hjärnan blir trött
aldrig stilla
så många runt omkring som räknar med att man ska vara där bara
fixa
lyssna
greja
jobba jobba jobba jobba

tänker ibland att jag ska ändra på det
att jag minsann ska

fast
så kommer jag ju på
vem jag är
hur jag är
att jag behöver det liv som jag lever
kommer på att det ju är min dröm
att jag är för kolsvart där inne i om jag inte
lever såhär

då skulle jag dricka vin hela dagarna
måla fula svarta tavlor
skriva massa skit om hur själen lider och om hur förbannat ful världen är
för då skulle jag ju inte se det vackra
jag skulle inte ta mig tid till det
för det andra
destruktiva skulle ta över
om jag inte hade ansvar inför andra att stå upp
skulle jag ligga ner

visst är allt det där kul
nödvändigt
trevligt
ibland
men inte hela tiden
inte ett helt liv

så
livet får springa på
ändras lite om möjligt
det finns någon som ska till
annat som ska bort
och jag ska inte ligga så mycket
inte lyssna på dom där som vill tala om för mig
att saker inte går
för
va fan vet dom om det?
det räcker med att jag vet
att det går
att älska med livet