min pappa
har jag skrivit om förrut
om hur han söp ihjäl sig framför mig
framför mina barn¨
hans barnbarn
tänker på honom ofta eftersom han utan att veta det givit mig det mesta som jag är
det vet han inte om för han har inte givit mig något för att han ville
det han ville ge tog jag inte emot
han har lärt mig
tvingat på mig min extrema känslighet för andra människors sinnestämningar
i hela mitt liv har jag alltid fått läsa av studera var han är
hur många öl han har hällt i sig och när
dom blivit för många
i för många dagar
han har lärt mig att det inte handlar om att ha kul
det handlar om att bedöva
ta bort svart
fast sättet han gjorde det på fick bara hans syn att svartna ännu mer

han har gjort mig överdrivet känslig för hotfulla människor
för berusade tankebanor
höga arga röster

han har gjort mig arg
givit mig skamen att vara dotter till en sådan som alla andra föraktar
jag hatade att träffa honom och hans äckliga vänner på stan
kanske inte så konstigt jag hellre gick ensam till skogen

sen finns det en sak han givit som är bra
just känslan för skogen
och hur man kan älska den
min hårda hud som trotts känsligheten räddat mig många gånger

jag undrat ibland om han visste hur mycket han skapade mig?
om han sitter där uppe
eller kanske nere i något slags helvete och ser
att nästan allt jag gör
gör jag för att han
var
min
far