Jag minns så lite allting försvinner
och jag känner Nassehattarna tryckas ner över öronen
Vill sätta fingrarna i och bromsa
när seendet förvandlas till det gamla vanliga grå

Jag försöker greppa något
som framstår så självklart hos någon annan
Försöker tro att det också finns i mig ... för mig
men väderkvarnarna kommer alltid i vägen

Och marmeladsuckarna vinner

Jag lägger tass mellan björn och gris
Mitt inre gråtande på den överlevandes vis
Det obegripliga lika ogripart som alltid
Bara utan snubbel och skratt

Mellan kaskelotternas hjärtan och havstulpanens lager
Finns jag en stund om du söker mig