Skrapa mej tillbaka
genom tidernas skikt
till evighetens urstart, -
- världen i en konservburk, -
åtminstone i Inbillningen, -

- märkte tyngre gravitation,
djupare kyla och
kände igen uråldrighets
kvävande dofter, såg
utdöda (trodde jag) beteenden

och hattklädda gamla individer.
Märklig syn, också, den
äldre mannen som dammade
Sparbankens fönster med
en gammeldags fönstervippa.

En morgon, när jag kom upp på torget,
upptäckte jag, till min förvåning -
att - här - var, idag,
alla detsamma som jag.
Kvinnor som män - any-ones!

Vi tycktes, samtliga, ha
samma Intressen att, t.ex., ta upp
i kommunalfullmäktige.
Här var det inga problem med
någon saknad av Some-One!