Jag vet. Det blir något hastigt nedtecknat. I förbifarten fångat. Jag smakar på något. Gömmer ledsenheten inom. Men kan inte finna roten. Eller ron inom.  Säkert borde jag vrida tårögonen torra. Men något klapprar. 

Bara saknad och saknad. Och en mycket liten sill.

Som demonstrerar.