Jag minns att det finns en himmel
När regnet pissar ner där jag går
Jag minns vart jag hör hemma
När jag tänker tillbaka på igår


Vad sägs vara osårbart
Solar sig skönt i skenhelig glans
Jag vill finna den banemisteln
Som växer undanskymd nånstans


När ådrorna korsas
Omlott över min faders arm
När mörkret lägras
Dryper åter käft hos Månegarm


Vissa dras på dyrbar vagn
Av mjuka tassar i tvåspann
Medan jag som lät frö blomstra
Står vill och stenad lyst i bann


På en skorsten två fåglar
Skränar av skratt och ruggar svart
Ser ni var den här vägen leder
Eller minns ni åtminstone var jag har vart?